Idag är det fredag och det borde vara den bästa dagen på veckan. All kraft som tar för att starta om sinna känslor på noll för att man tänker "det kan vara så att det blir annorlunda".... när kommer jag lära mig att det inte kommer bli annorlunda ? Det är såhär det kommer att vara. Det skrämmer mig. Vet inte riktigt vilken väg jag ska följa, vet bara hur jag önskar att det kunde vara.
Trotsallt är all energi bortkastad.
Man kan inte bara älska stunderna som fanns då, man kan inte leva på dom hela livet ut.