Du spottar mig i ansiktet varje morgon, varje kväll. Vill bara att du ska vara stolt över mig, för vet du, jag saknar hur du kunde få mig att respektera dig som den du är. Ska jag bara få din kärlek när jag säger saker som jag VET att du vill höra? endast då blir du glad. Kan du inte bara acceptera att alla FAKTISKT inte tycker som du, att alla har olika mål i livet, att alla är olika, att alla kan göra/ha fel, att alla inte är som du. Så trött på mig själv att jag låter dig göra såhär mot mig. Mitt psykiska självförtoende sjunker så mycket... FATTAR DU INTE DET. Alla elaka saker du sagt och säger i mitt ansikte kommer aldrig försvinna, det är sår som ALDRIG läker, någonsin. Tårar har du väl aldrig förstått dig på?. Kan gråta i evigheter för att du inte förstår att det är inte jag som är felet, utan du. Alla människor du trycker ner som inget gjort, borde bara ge dig en fet käftsmäll.
 "Ställ oss på en våg och du flyger snart ibland stjärnor. Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du i mitt hjärta. Ta mitt skimmer för jag brinner. Du är blott en Blek lanterna, jag har gjort det här så länge jag kan lika väl fortsätta."
Får bara hoppas att du en dag inser saker jag insett för länge sen. Har kommit så mycket längre än dig.