En av mina gammla texter;
Allt var skit, trodde aldrig på något, ville bara försvinna, pappa hatade mig, han va på mej hela tiden, mamma lika så, viktoria min syster vad skulle hon göra ? ja böt från Ekilla till Bergius, men inte ensam, utan med min allra viktigaste vän, malin, vi skulle äga hela fuckiing skolan, men hon drog ifrån mej, bara för att ja nte hade tid, för att ja nte fick komma ut, men sen helt plöttsligt dök du upp, du lös upp i mitt mörker, du hade svar på alla mina frågor, du så jävla underbar, så fin, älskade att bara få titta på dej, vi sms:a mkt, ja mådde sjukt bra, började bli osäker, inte på dej utan på allt runt omkring, de störde mej, visste nte hur ja skulle hantera, fixa de, orkade nte träffa dej i skolan, dissar ofta, taskig, säger saker ibland som ja kan ta självmord för, du betyder mkt för mej, men känns fel att säga ”jag älskar dej” gör typ de, men e nte tsm, va nte säker på ett förhållande, nu sitter ja här så jävla ledsen, så jävla ensam, så jävla lämnad … Vrf får ja denna känsla, känslan av osäkerhet, hela tiden, har alltid haft, inte ditt fel någonstans, ååh blir så fuckiing galen, du betyder sjukt !! har så jäävla svårt att fatta de, känslan ja får me dej e annorlunda, jag älskar den, men vill nte såra, allt blir fel, finns inget jag, finns inget du, finns bara något vi, vill att de ska vara så, i <3 u Vene vad ja ska säga … skäms
M' §
M' §
Kommentarer
Trackback
