Tänk att ja inte skrivit här på ett helt år och nu känner jag för att skriva igen. Skriver inte för att någon ska läsa utan bara för att jag ska få ut mig saker. Inget har förändrats, du är lika dan och det tar kol på mig. Vet inte hur jag orkar med beteendet du ger eller hur jag kan ta all skit fortfarande. Vill att det ska bli ett slut på den här onda cirkeln. När man mår som sämst har ja märkt att man får må sämre. De ljusa dagarna som uppstår glömmer man fort eftersom det finns allt för många dåliga. Vet att det låter så jävla neativt, men när man inte får visa sina känslor blir inget bättre. Att forsätta gå i de tunga spåren mot helvetet om och om igen...det tär på en. Det är bortom min kontroll. Mina hopp finns kvar att kanske, kanske så blir det som jag önskar och du öppnar ditt sinne till att erkänna. Jag har gjort mycket fel i mitt liv som ja INTE är stolt över. Men det ja insett med mognad är att det finns bara en sak man kan göra och det är att gå vidare och visa en förändring på allvar. Det är jobbigt men lönar sig i slutet. Rädslan du gett mig förblir tills du ger mig annat. När du möter min blick med värme är jag såld för alltid, när du möter min blick med ett kallt hjärta är det färglösa tårar som uppstår. Vill känna tryghet, värme, avslappnin och framförallt glädje. Att börja om från noll varje dag är så svårt...Känner nu hur allt påverkat mig psykiskt och fysiskt, och ändå har jag mognat så mycket mer än dig...har blivit starkare än dig...har kommit sååå mycket längre än dig. Hur lång tid tar det innan en stolthet lägger sig?! Att tassa på tå har jag blivit riktigt bra på. Fan visa mig rättvisa! Kan jag få tillbaka all jävla tid och kraft som jag gett. Man kommer till en gräns då man inte orkar mer, men med dig har jag nått den tusentals gånger och ändå sett mig som dålig, värdelös och dum i huvet. Hur långt får det gå?! Jag känner ilska, ledsenhet, oro, press och tvingad att förlåta. Vill kunna få vara den jag är! Det smittar av sig att bli likadan eftersom jag tar så mycket skit från dig att jag vill ge det till någon annan... Min vikt upp och ner som ni skyllt på annat men inse SANNINGEN och tänkt "det kan vara fel på mig med". Så trött på det här att jag inte vet vad. Kommer fan inte ge upp, det är uteslutet. Är en kämpe och ingen fucking mes. Kan mycket mer. Ska visa dig vad jag kan ge om jag får. Hej!